Epilog – Från arbetssätt till teori
Det började med en verksamhet, ett diagnostiskt flöde och en återkommande fråga: varför blev svarstiderna kortare, stabilare och mer förutsägbara trots att verksamhetens förutsättningar hela tiden förändrades?
Under många år var svaret framför allt praktiskt. Arbetssätt förändrades, flöden organiserades, arbetsmassor följdes och resultat mättes. Vissa förändringar gav tydliga effekter, andra gjorde det inte. Efter hand framträdde mönster som inte fullt ut kunde förklaras av enskilda metoder, bemanningsnivåer eller traditionella produktionsmått.
Det som först var ett praktiskt förändringsarbete blev därför också en fråga om struktur.
När data från olika epoker lades samman blev det möjligt att se verksamheten över längre tid. Inflöde, kapacitet, arbetsmassa, variation, sekvens, riktning och svarstid kunde inte längre betraktas som isolerade storheter. De förändrades tillsammans och bildade ett dynamiskt system där det observerade resultatet var beroende av hur hela systemtillståndet utvecklades genom tiden.
Ur detta växte BEAN-Theory fram.
Teorin kom alltså efter arbetssättet, inte före det. Den skapade inte det diagnostiska flöde som beskrivs i monografin. Den växte fram ur försöket att förstå varför flödet betedde sig som det gjorde.
En betydande del av verket beskriver därför konkret hur arbetet har organiserats i Sundsvall och vilka strukturer som successivt har utvecklats för att skapa ett stabilt diagnostiskt flöde. Dessa arbetssätt kan studeras och i många delar överföras till andra verksamheter.
Men ett patologilaboratorium är ett dynamiskt system. Att överföra ett arbetssätt innebär därför inte att resultatet automatiskt blir detsamma. Effekten beror också på hur arbetssättet samverkar med den lokala kapaciteten, arbetsmassan, variationen, sekvensen och övriga systemförutsättningar.
Det är här BEAN-Theory tillför nästa nivå: inte bara en beskrivning av hur Sundsvall arbetar, utan en matematisk struktur för att förstå varför arbetssättet får de effekter som observeras och under vilka systemförhållanden dessa effekter uppstår.
Efter närmare 30 år inom patologin har en fråga följt mig genom stora delar av yrkeslivet:
Hur skapar man ett patologiskt flöde med korta och stabila svarstider?
Under de senaste tio åren har patologilaboratoriet i Sundsvall visat att sådana svarstider kan upprätthållas över lång tid även när verksamhetens förutsättningar förändras. Det gjorde det möjligt att gå vidare från frågan om hur arbetet bör organiseras till den svårare frågan om varför det faktiskt fungerar.
Svaret visade sig inte finnas i en enskild metod, en viss bemanning eller ett isolerat processteg. Det fanns i samspelet mellan delarna och i hur hela systemet utvecklas genom tiden.
Det var där BEAN-Theory började ta form.
De korta svarstiderna var inte slutpunkten.
De var observationen som gjorde teorin möjlig.
